Text: Israel Kolmodin

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Nu nalkas ljuvlig sommar
då gräs och gröda gror.
Den blida solen väcker
allt det som varit dött.
Den allt med grönska täcker,
och allt blir återfött.

De fagra blomsterängar
och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar
och alla gröna träd
skall oss var dag påminna
Guds godhets rikedom.
Låt oss den nåd besinna
som räcker året om.

Nu hör vi fåglar sjunga
med mångahanda ljud.
Skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, till Herrens ära
stäm upp din glädjesång.
Han vill oss rikligt nära
och fröjda på en gång.

O Jesus, du som frälsar,
du är de svagas tröst.
Dig, glädjesol, vi hälsar.
Värm upp vårt kalla bröst.
Gjut kärlekseld i hjärta,
förnya själ och håg.
Vänd bort all sorg och smärta
som på vårt sinne låg.

Du Sarons blomster sköna,
du lilja i grön dal,
ack, värdes själen kröna
med dygder utan tal.
Befukta henne ofta
med dagg där ovanfrån,
att hon så ljuvt må dofta
som ros på Libanon.

Välsigna årets gröda
och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda,
välsigna sjö och strand.
Gjut fruktbarhet av höjden
ned till den vida jord.
Uppfyll vår själ med fröjden
och sötman av ditt ord.



 

Shopping4net

Lekmer

Heppo

Snapsvisevideos