Så skimrande var aldrig glaset

Melodi: Så skimrande var aldrig havet

 

Så skimrande var aldrig glaset
och spriten aldrig så berusande,
huden, lockarna och kroppen aldrig så sköna
och blickarna aldrig så ljuvt förföriska
som när vi satt här vi bordet
i solnedgången, aftonen den varma, blåa
då vara armar sakta höjde glasen
och vi dränkte alla våra sorger.
Vänner, låt oss dricka.

 

 

SKÅL!

Lämna en kommentar