Jag ser inte land för bara skog, sa skepparn, stod på utkik. (Värmland)
Botten opp, sa skepparn när skutan sjönk. (Blekinge)
Nu kan jag nog själv, sa skepparn, som bett till Vår Herre så länge stormen stod i. (Blekinge)
Nu kan jag nog själv, sa skepparn, som bett till Vår Herre så länge stormen stod i. (Blekinge)
Mitt liv är en våg, sa skepparn, låg i sjön. (Roslagen)
Och detta kallas fastland, sa matrosen när han gick full. (Blekinge)
Usch, va han ä ful, sa sjöman om tombuteljen. (Blekinge)
Sjön suger, sa sjöman, låg i rännsten.
Slå inte sönder glaset, sa lotsen, drack ur öskaret.
Nu ser det ljust ut, sa båtsman när stugan brann.
